Uppflyttad till mästarklass!

Igår tävlade Cobbe och jag i avancerad klass på SSBK. Jag hade först inte tänkt att åka dig, eftersom vi inte har tränat alls. Det kändes riktigt bra, utom några smågrejer i högerhandlingen. Till och med honnören gick bra!

Det blev en blöt och lång väntan på resultatet. Det var en smula kallt också, eftersom jag blev dyblöt när jag sprang till bilen med Cobbe. Jag fick skåda det värsta regn jag någonsin sett - det fanns inget slut på eländet.

Vid prisutdelningen andades jag ut när de började rabbla upp dem som hade resultat över 70 poäng. Jag visste då att min chansning hade gått hem. 92 poäng och en 6e plats. Nu är vi uppflyttade till mästarklass, rallyns elitklass!

Dirigering i ösregn

I ösregn började vi lära in dirigering. Vi lånade ett par tipsee targets av instruktören och det gick riktigt bra att skicka Cobbe till höger och vänster. Jag kom fram till att det förmodligen skulle gå bättre med vanliga riktningshållare, eftersom tipsee targeten välte och inte alls gungade tillbaka som det är tänkt. I gräs fungerar de alltså inte vidare bra.

Vi fortsatte med att skicka hundarna till en position på andra sidan bollen. Här fick Cobbe lite problem, för han såg mig inte, så han lade sig hellre lite vid sidan av bollen. Lösningen på det var förstås att gå lite närmare och se till att han hamnade rätt.

Jag provade också att skicka Cobbe från min högra sida och då lade han sig rakt bakom bollen. Det kan nog vara bra att variera lite.

Vi har lite att jobba vidare på...

Bollvallning

Det gick riktigt bra idag! Cobbe har lärt sig att putta på rätt ställe på bollen utan att det sitter någon target på den. Sedan tidigare kan han sticka ut och lägga sig på en target.

Nu gällde det att pussla ihop det, med bollen som en stor störning mellan oss. Det gick galant! Han stack ut och slängde sig ner rakt mot mig och rörde inte bollen.

I slutet körde vi lite rallylydnad med olika vändningar och mycket högerhandling. Cobbe visade en fantastisk attityd! Höger sida funkar riktigt bra nu!

Treibballkurs dag 1

Med stora förväntningar trotsade Cobbe och jag spöregn och åska, och åkte till brukshundklubben. Jag hade dagen till ära satt på mig hela regnstället och inte bara jackan. Med mig fanns klicker, target stick och tasstarget - beväpnad upp till tänderna.

Vi började med lite teori och det var inga konstigheter. Hunden ska springa ut och ställa sig på andra sidan bollen och putta på den. Ja, så småningom ska han förstås putta in flera bollar i mål och börja med en speciell boll, spetsbollen. Resten får han ta i vilken ordning som helst.

Ut i regnet så och där skulle vi lära hunden att nosa på en post-it lapp i handen. Inga problem, eftersom Cobbe är en klicker- och targettränad hund. Nästa steg var att sätta nosen på en post-it lapp som satt fasttejpad på en fotboll. Jag höll självklart i bollen. Inga större problem. Cobbe ville nog helst leka med fotbollen, men han greppade rätt snart att han skulle putta till targeten.

Nästa steg var att lära in en tasstarget, vilket Cobbe redan kan, så vi kunde gå på nästa steg som var att Cobbe skulle lägga sig vid tasstargeten. Inga problem med det, förutom att jag nog ska använda något annat än min vanliga tasstarget, så att Cobbe inte alltid lägger sig när han kommer fram till targeten.

Det var alltså inget nytt under solen idag, men så var det heller ingen sol. :-)

Spårträning

Det var blåsigt och svårt, men ändå väldigt roligt, på spårträningen idag. Cobbe fick inte fäste i sitt spår i början och vimsade runt ett tag, men sista benet i medvind var en helt annan femma.

Cobbe fick sedan gå ett annat spår som egentligen inte var hans, men där hunden inte heller fäste. Jag chansade på att han skulle ta det trots att det nu hade gått både en annan människa och en hund där, eftersom det var jag som lagt spåret, och faktiskt så kom han hem med alla apporter utom en där.

Jag lade ett litet spår åt Yep också, men dels tänkte jag mig inte för när det gäller vinden, dels så har han inte förstått vad spår är.

Nu ska jag läsa Spårhunden och lukterna, för de har ju rätt. Det finns bara en anledning till att hunden inte spårar som man vill och det är att man har tränat för lite. Sedan ska jag tänka till lite hur jag ska träna både Cobbe och Yep.

Yep

Cobbe har fått en lillebror, fast inte vilken lillebror som helst, utan en australisk terrier som heter Yep. Inledningsvis var Cobbe inte så imponerad och ville inte ha den lille terrieristen i ansiktet. Sedan kom han på att det går att leka med den, nästan som en kamptrasa om man låter den ta tag i ena änden av ett stort rep och slänger till lite. Lillebrorsan far då iväg någon meter och eftersom han inte släpper så åker han med tillbaka också. Riktigt kul, faktiskt! Det finns andra positiva saker med en lillebror. Man får till exempel mer godis. Cobbe har lärt sin lillebror att om man springer bort till köksbänken och sätter sig snyggt, så får alla en godis. Matte går dessutom på detta varje gång.

BOB at Stockholm International Dog Show!

For the second year in a row!

Back in Sweden

I'm back in Sweden again, only to find that everything is closed! It's apparent that not all Swedish towns are like Stockholm. I'm not saying that is a bad thing - it was just a bit surprising.

I'm tired today after two hectic days, first the show and them Legoland. We're going back to Stockholm tomorrow and probably some heavy trafic on the way.

Danmark igen

Nu är jag i Danmark igen. Igår var jag på världsvinnarutställningen. Jag fick excellent som betyg, men ingen placering. Jag är nöjd med resultatet och med min nya tasstvätt som matte hittade på mässan.

Idag har jag varit på Legoland och gått omkring hela dagen. Det var några andra hundar där också. Nu är jag trött, vilket inte inträffar så ofta. God natt!

Bäst i rasen!

Årets sista utställning gick bra! Det var sex stycken ACD anmälda, och tyvärr var det två som inte dök upp. Självklart var min halvbror där, som vann över mig i Danmark, men den här gången var det min tur!

Jag gick in och vann mot tiken också, och sen fick jag vänta i evinnerliga tider till finalen. Jag passade på att besöka vår rasmonter och sova lite medan folk kollade. Jag borde kanske ha varit mer social, men jag orkade helt enkelt inte.

Finalen gick som vanligt. Vi gick in och sen gick vi ut igen. Men det spelar ingen roll - jag är jättenöjd med dagen. Jag fick också en ny kompis för matte skaffade sig en liten ACD-mjukis. Hon kunde inte låta bli, för hur ofta ser man sådana?

Framsteg

Vi gör framsteg! Här om dagen var vi på Väsby BK och tränade. Det går så bra! Det är bara matte som klantar sig hela tiden, men jag tränar henne. Hon lärde sig till exempel att jag inte alls är som min labradorbror, som inte ser sig om alls utan springer direkt ut till targets. Jag vill ha något att hänga upp det hela på. Nästa gång ska vi ta med oss konerna.

Fjärren blir bara bättre, om matte bara kunde lära sig att säga kommandon likadant varje gång. Jag gör ju bara som hon säger.

Matte har varit på föreläsning i tävlingspsykologi. Nu måste vi sätta upp några mål; långsiktiga, kortsiktiga och barriärbrytande.

Hoppfullt

Igår for vi äntligen till den lokala brukshundklubben och lekte. Egentligen tyckte jag att det var onödigt att ta bilen. Jag kunde ha tänkt mig att springa bredvid cykeln, men matte skulle släpa med sig apportbockar, bollar och targets. Jag tyckte nog att det viktigaste att ha med var korvbitarna.

Det var en ny polare där, schäferspolingen Quaxe. Himla trevlig prick. Klart man blir lite nyfiken, men han var nog mer nyfiken än jag. Vi lekte efter träningen och han är till och med snabbare än jag!

Fritt följ, läggande under gång, apportering, inkallning - när matte är i farten är det ingen hejd på vad man ska göra. Det gick faktiskt bra och jag såg till att överträffa hennes förväntningar. Jag tror att hon var mest nöjd med tvåans hopp, för jag har verkligen inte tränat det särskilt ofta. Det är bara så kul att hoppa!

Lydnad

Jag har varit upptagen med lydnadsträning, så jag har inte uppdaterat sidan på ett tag. Min matte har fått tokfnatt och tydligen tänkt att jag ska tävla lydnad så småningom. Det är ganska kul - man får ju korv!

Igår började vi på fjärren och jag måste tillstå att det är ganska bra att det ligger en korvbit bakom mig. Det var kanske lite knepigt i början, men sen såg jag ju att matte dessutom ger mig handtecken, och signalkänslig som jag är, glömde jag korven. Tills klicket kom, vill säga.

Ettans grejer kommer jag ju ihåg sen valpstadiet, men matte var ju ändå tvungen att kolla om jag kunde hålla i apporten de där fem sekunderna man ska. Gick hur bra som helst, faktiskt.

Jag misstänker att matte kommer att montera lydnadshindret i helgen och damma av konerna.

Trött och sliten...

Två timmar från Stockholm. Det ska bli skönt att komma hem. Inte nog med att jag är trött. Matte tänkte inte på att jag behövde mat eftersom vi kommer hem sent. Jag har stillat hungern med några korvar och lite pommes, men det är ju inget för en kvadrupelchampion. Nej, en liten oxfilé hade suttit fint.

Det gick skapligt idag också. Min brorsa, Genius, vann så klart. Sen gick min matte in med en annan hund i ringen och fick en massa priser. Jag låg och halvslumrade, tyckte det var helt i sin ordning. Jag hade ju redan hälsat på domaren.

Det är väldigt många hundar på tåget. En dam har fyra små ryska toy terrier i en bur. En cocker ligger framför och en border collie bakom. Jag försöker ta det kallt, som vanligt. Även om jag fick leka tror jag kanske inte att alla skulle uppskatta det. Det ska bli kul att komma hem och brottas med Huggy, min labradorbror.

Dansk, nordisk och internationell champion!

Idag har jag ätit väldigt mycket korv, eller pölse som danskarna säger. Först fick jag en tablett i en prinskorv för annars får man inte åka hem. Det var inga problem, tyckte jag, men andra i veterinärkön tyckte att det var ett övergrepp. Avmaskning, kallas det visst.

Sen var det sånt där roligt vänstervarv där man får korv utan att göra något alls. Den vänlige mannen i kostym gav matte ett antal färgglada band och sen fick jag ännu mer korv!

Jag fick några nya titlar; dansk, nordisk och internationell champion. Men nu orkar jag inte skriva mer, för jag har släpat på mina packväskor över halva Köpenhamn. Folk ler och tycker att jag är söt och så får jag ännu mer korv av min matte...GÄSP...som sitter bredvid mig i baren och...

På väg

Vilken dag! Jag är nu på väg! Tåget är inte jätteintressant för en hund, men katten bakom är kul.

Vi kommer ner i eftermiddag och då tänkte jag se om det inte finns någon trevlig uteservering.

Mot Köpenhamn!

Matte har pratat om den här resan i flera månader och nu börjar det dra ihop sig! På fredag bär det av mot Köpenhamn. Jag ska åka tåg för första gången. Jag har förstås åkt pendeltåg, men jag tror inte att det räknas.

Jo, jag ska på utställning i Köpenhamn, en stor grej. Det kan bli ganska spännande. Jag har tvingat ut matte både på cykel och promenad med packväskor för man vill ju se vältränad ut.

Det ska bli kul att komma iväg!

Utställning i Vallentuna

Igår var det utställning i Vallentuna och Cobbe blev bäst i rasen. Vi stannade till finalen, men där gick det som väntat, dvs ingen placering i gruppen.

Jag måste säga att det var ett bra arrangemang av Stockholms Kennelklubb. Jag var lite fundersam på huruvida Vallentuna flygfält skulle vara en bra plats för ett så stort arrangemang, men det fungerade väldigt bra. Det var stora ringar, och mycket plats mellan ringarna. Finalerna drog ut på tiden, men det var inte så underligt med tanke på att det var en så stor utställning med alla grupper på samma dag.

Vi hade också lite tur med vädret. Lördagen ösregnade det i Vallentuna men det hade hunnit torka upp och hela dagen var det riktigt fint.

Mitt första inlägg!

Det där var ju inte så svårt. Några klick och så är man igång!